19 mars 2009

Nytta och nöje - Svenska semestervanor

Källa: www.popularhistoria.se
Text: Åsa Bolmstedt 2008-07-01
Foto: Clipart

Semestern innebär tid för vila, men den får inte slösas bort på tvivelaktiga aktiviteter. Rekreation ska uppnås genom upplevelser och bildning. Men i verkligheten har inte alla levt upp till idealen.

Cykla och campa. Bila med husvagn. Flyga till Mallorca. Ända sedan semestern infördes i Sverige 1938 har resan varit idealet. Målet var nämligen att vila upp sig, men man fick inte vara lat. Resan uppfyllde båda kraven. Motivet till att införa två veckors betald semester 1938 var, enligt riksdagen, ett ökat behov av rekreation bland arbetarna. Den ökade mekaniseringen och det högre tempot i produktionen slet ut löntagarna allt snabbare.(...)
Efter andra världskriget exploderade svenskarnas semesterresor. Högkonjunkturen gjorde att familjerna fick det ekonomiskt bättre samtidigt som kommunikationerna förbättrades. Semestern utökades först till tre veckor 1951 och sedan till fyra veckor 1963. Sedan 1977 har vi fem veckors semester. Bilsemestern slog först igenom. Familjen stuvade in sig och allehanda mer eller mindre nödvändiga produkter som campingset och resegrammofon i bilen, kopplade på husvagnen och gav sig ut på vägarna. På campingplatsen levde de enkelt och nära naturen, precis som det gamla lantlivsidealet från 1930-talet föreskrev.
Snart lockade flyget till sig semesterfirarna. Den första charterflygningen ägde rum 1954, då 26 personer reste i grupp till Palma de Mallorca. Resan tog tolv timmar och innehöll fyra mellanlandningar. Året därpå slog charterresandet igenom på allvar och Mallorca fick sällskap av Kanarieöarna som populäraste destination.
Till en början var dock skepticismen stor. Flygkaptenen Göte Rosén försökte i början av 1950-talet intressera svenska resebyråer för idén. Men de trodde inte alls att så många som ett trettiotal personer skulle vara intresserade av att resa till Mallorca med en DC 3:a. I stället var det ”busskungen från Örebro”, Knut Oskar Gustavsson, som nappade på idén. Men inte heller han var först intresserad av charterresor utan ville snabbt transportera resenärerna till städer i Europa, från vilka han genomförde bussturer. Först då dessa resor blev en succé vågade han genomföra sällskapsresan till Mallorca.
När framgångarna var uppenbara tog det inte lång tid innan resebyråerna tog upp konkurrensen om charterturisterna. Branschen ökade snabbt. 1955 reste cirka 20 000 svenskar på charter, 1978 var det 1,2 miljoner. Samtidigt växte kritiken mot chartersemesterns inslag av slapphet. Det gick ju inte alls ihop med idealet om den aktiva semestern. Grisfesten blev snart symbolen för hedonism och ytlig massturism utan inslag av bildning.
– Semestern har alltid haft olika betydelse för olika personer. För arbetarna med monotont jobb och stämpelklocka innebar ledigheten en frihet från arbetet. För dem var drömmen att få ligga vid poolen. Men för medelklassen som trivdes på jobbet innebar semestern en frihet till att berika sig ytterligare genom att uppleva ny kultur och natur. Just på charterresan blev krocken mellan dessa kulturer extra tydlig, säger Orvar Löfgren. Han menar att folk bekymrar sig mycket över hur andra semestrar. Under ledigheten möts grupper som inte annars träffas, samtidigt som semesterfirarna har gott om tid att observera varandra.
– Genom hela historien löper debatten om rätt och fel sorts turism, det handlar ofta om förr och nu: då fanns det riktiga resenärer, nu finns bara turister. I botten ligger motsättningen mellan en klassisk elitturism och en expanderande massturism. Överklassen är ständigt på jakt efter nya orörda platser som massturismen inte nått till. Men samtidigt behöver de massturismen för att definiera sig själva, säger Orvar Löfgren.
Parallellt med reseidealet utvecklades under hela 1900-talet det lantliga idealet. Allt fler sökte sin rekreation i sommarstugor runt om i landet. De små hyrda sportstugorna byttes efterhand ut mot nybyggen. Mången svensk snickrade ihop sin sommarstuga under efterkrigstiden. Men det var naturligtvis en stor skillnad på överklassens sommarvillor och arbetarnas fritidsstugor.I dag lever både reseidealet och lantlivsidealet kvar.
Det påstås att svenskarna är ett av världens mest resande folk och att vi har procentuellt flest sommarstugor i världen. Men fortfarande finns det de som inte har råd att semestra enligt idealet. Enligt en undersökning som Statistiska centralbyrån gjorde förra året har var sjätte anställd varken tillgång till sommarstuga eller råd att åka på en veckas semesterresa i Sverige eller utomlands om året. Skillnaderna mellan arbetare och akademiker är tydliga.
Semester uppfattas numera som en individuell rättighet, inte som något som främst är till för produktionens skull. Ingen tycker nog längre – som husmodern – att semester är något märkvärdigt. Det har fått till följd att det blivit mer legitimt att ligga vid poolen eller på stranden och bara slappa. Trots det finns rädslan för att uppfattas som lat kvar. Eva Wolf, etnolog vid Göteborgs universitet, som studerat charterturism konstaterar att motsättningen mellan vila och rekreation genom aktivitet och bildning fortfarande finns där.
– Även de som säger att de bara vill sola och bada på semestern upplever att de borde följa med på åtminstone en utflykt som ger dem inblick i den lokala kulturen eller naturen.

Inga kommentarer: