30 sep. 2008

Text: Anna Riberth

Med nya perspektiv på turism

Res och upptäck världen på ett mer ansvarfullt sätt

Blå ögon möter blått vatten, vågor och milslånga stränder. En blond europé skådar palmer och kokosnötter. En svensk tjej inser att hon befinner sig i vad som skulle kunna benämnas som ”paradiset”. En orörd vacker miljö som tagen ur en resekatalog. Än så länge en folktom strand, ingen nedskräpning eller massinvation av utländska turister, bara exotiska djur och en autentisk miljö i symbios med varandra. Några lokala fiskare i hopp om fångst.

Efter att ha spenderat tre månader i Costa Rica och det lilla fiskarsamhället Puerto Jiménez i ett projekt med fokus på att verka för en mer hållbar turism inser jag den svåra dubbelmoralen i det hela. Bara flygresan som tog mig dit innebar stora utsläpp av koldioxid och en påfrestning på vårt allt mer belastade jordklot. Att sedan arbeta med vetskapen i bakhuvudet om att jag tillhör den privilegiade minoriteten som ser resande som en mänsklig rättighet medan de människor jag bor hos som öppnat sitt hem inte alls har samma förutsättningar av att se mer av världen, gör kontentan av turismindustrin allt mer suspekt.

Turismen är idag världens snabbast växande näring. Idag omsätter den globala turismen 460 miljarder dollar årligen och Svensken som är en flitig resenär reser för 70 miljarder kronor enligt WTO (World Tourism Organization). 700 miljoner människor semestrade år 2002 utomlands. På så sätt bidrar turismen till ett obegränsat antal affärsmöjligheter i allt från multinationella företag som erbjuder inhägnade all-inclusive hotell till barnen som säljer frukt till turister på stranden. Målgrupperna är oräkneliga och allt går att säljas.
I upplevelseindustrins era söker vi upplevelser på okänd mark, det ska vara spännande och kulturellt, romantiskt och avkopplande. Nyckelordet är frihet med destinationer som Kambodja och Bali. Vi reser allt längre bort för att söka det orörda, äkta, det genuina, nya stränder att invadera, en autentisk miljö där tiden stått stilla.

Gran Canaria och Mallorca är passé och inget för dig. Du kallar dig inte gärna för en turist, den töntiga, skamfilade definitionen får stå för någon annan. Nej du är en resenär, en backpacker, en vagabond med hela världen för dina fötter, åtminstone tänker många av dagens unga människor så här. 90 procent av alla svenskar ser sig inte själva som typiska turister. Men det alla turister har gemensamt är att de betalar för möjligheten att befinna sig vart som helst i världen utan att behöva leva under samma premisser och etiska kod som lokalbefolkningen.

Turisterna avverkar land efter land och när Thailand en gång blir ”tacky” - urvattnat, varken nytt eller spännande, då du kan äta köttbullar och mos eller köpa en Expressen utan problem så söker sig den svenske turisten bort mot nya mindre exploaterade platser att upptäcka.
Vad som händer sedan är att mark som tidigare använts av lokalbefolkningen för deras egen rekreation bli eftertraktad, människorna lockas att sälja sin strandtomt, mark som sedan hägnas in och går förlorad. Det är inte ovanligt att stöta på platser med namn som ”Gringoland” eller ”Little Germany” längs Costa Ricas kust.

De stora resekoncernerna expanderar främst i utvecklingsländer där människorna är mycket fattiga och levnadsförhållandena svåra. Vinsten och pengarna som turistindustrin genererar skulle kunna stärka det lokala samhället, gynna de anställda inom turismnäringen samt finansiera och innebära en positiv utveckling på orten och värdlandet. Barn skulle kunna gå i skolor och ökade resurser skulle kunna satsas på miljö och infrastruktur som vägar och transportmedel, telefon och Internetuppkoppling. Arbetstillfällen kunde skapas och skatteintäkter bidra till välfärd. Men verkligheten är ofta en annan, stora delar av de summor som turistnäringen inbringar lämnar landet med de stora internationella resebolagen som ägs av rikare industrialiserade länder och ökar den ekonomiska klyftan.

I Thailand som snart är Svenskens andra hem lämnar 70 procent av behållningen landet och går tillbaka till turisternas hemländer, i Karibien ännu mer, uppskattar UNEP (United Nations Environment Programme). De internationella flygbolagen, hotellkedjorna, bryggerierna och livsmedelsproducenterna ska ha sin del samtidigt som begreppet ”all-inclusive” bidrar till att gästerna stannar vid hotellpoolen och konsumerar mat och nöjen innanför hotellets område. Mycket liten del av vinsten som turismnäringen på orten genererar tillkommer då lokalbefolkningen.
Ett annat faktum är att det inte är ovanligt att lokalbefolkningen saknar rent dricksvatten medan det på turistresorterna finns välfyllda swimmingpoolar och bevattnade, inbjudande golfbanor.

De anställda inom turismsektorn har ofta dåliga anställningsavtal vilket innebär många timmars arbete varje dag trots låga löner. En del menar att backpackern gynnar lokalsamhället mer än vad charterresenären gör, vilket inte stämmer fullt ut. Backpackerkulturen har mer än andra resandegrupper gjort prutandet till en självklarhet. Man vill leva så billigt som möjligt på andras bekostnad. I Afrika, Asien och Latinamerika har turismen bidragit till att alkoholkonsumtionen ökat markant på senare tid. Droger och prostitution bidrar till våld, olyckor och oskyddat sex. Sexindustrin växer, på Filippinerna ses äldre västerländska män hand i hand med 15-åriga flickor gå på gatorna.

Ofta är det fattigdomen, om än inte bokstavlig uttalat som står för det genuina, det som lockar, barn som leker utan skor på dammiga gator, kvinnor med vattenkanna på huvudet, faktorer som lockar turister till vad vi valt att kalla den tredje världen. Resebranschen målar upp bilder för oss, föreställningar som hotas av upptäckten av parabolantennen på det där huset med stampat jordgolv eller att barnen faktiskt visade sig bära moderiktiga adidasskor.
I nordvästra Thailand finns mänskliga zoon där olika grupper ur ursprungsbefolkningen betalas för att leva och visa upp ett traditionellt liv. Tiden stannas upp och hindrar en konstruktiv utveckling där levnadsstandarden skulle kunna närma sig vår.

Turisten vill känna sig avstressad och söker rekreation, vill helst inte känna av dåligt samvete eller ett obehag under semestern vilket kan inträffa i fattiga länder. Anledningen är att turismen så tydligt visar upp globala maktstrukturer. Vi svenskar ser ofta resande som en mänsklig rättighet, vår ekonomi möjliggör långa flygresor och världen ligger obegränsad att upptäcka. Detta förutsätter att de vars länder vi gästar inte har samma potential att komma därifrån.

Framtiden är oviss. En ”socialt hållbar” turism som inte förstör, en typ av turism som alla kan se som positiv är vad vi strävar efter. Något vi inte kan uppnå så länge vi befinner oss på så olika stadier i utvecklingen.
Här står du som konsument inför ett vägval. Att som turist respektera landet man reser till och känna ett ökat ansvar inför utvecklingen är en början. Att välja miljövänliga resesätt och stödja fair trade-alternativ är att föredra. "Ekoturism är ansvarsfullt resande som bidrar till skyddet av naturmiljöer och till lokalbefolkningens välbefinnande" så skriver The International Ecotourism Society 1992. I Costa Rica som har världens största biologiska mångfald bidrar ekoturismen till att hittills 27 procent av de totala landarealerna är skyddade områden, dessutom så har man börjat satsa allt mer på så kallade ”eco lodge”, boende nära naturen drivna med förnyelsebar energi eller helt utan elektricitet.

När jag tänker tillbaka på min tid i Puerto Jiménez, en pärla vid Costa Ricas stillahavskust ser jag likväl farhågor som möjligheter på vad en ökad turism på platsen kan innebära. Jag har visioner om små ecohostel, förbättrad infrastruktur och att Bandera Azul lyckas skapa renare vatten. Samtidigt fruktar jag en överexploatering den dagen fler än jag hittar dit, för den kommer sannolikt med reseindustrins frammarsch.

Det finns som bevisat både negativa och positiva aspekter med turismen. Du och jag kan välja ett mer eftertänksamt resande. För jag hoppas att de lokala yrkesfiskarna fortfarande får napp, även om tio år.

1 kommentar:

Anonym sa...

mycket bra skrivet!